Hästkrafterna som en röd tråd
Vi vet att trafiksituationen i Stor-Stockholm påverkar mångas arbetsdag. Därför erbjuder vi alltid möjligheten att hämta och lämna maskiner där du finns. Det är en tjänst vi även erbjuder på våra depåer ute i landet. En av våra chaufförer är Henny Carlsson. När hon var tre år gammal fick Henny sin första häst och idag flera år senare är hästens kraft utbytt mot en lastbils hästkrafter. Jag åker med henne en onsdag när hon kör ut maskiner till Hyreslandslagets kunder på södra sidan av Stockholm.
Klockan ringer några minuter över sex och morgonens skymning håller på att lämna över till dagen när en svart lastbil men HLL-sköld på sidorna kör in på depån i Högdalen utanför Stockholm. Motorn stannar och ut från förarhytten stiger chauffören Henny vant ner.
– Jag ska gå in och hämta följesedlar för att se vilka maskiner jag ska köra ut och vart de ska levereras, säger hon och öppnar glasdörren in till depån.
Hanna Häggenstrand, depåchef i Högdalen, går iväg för att hämta de papper Henny behöver för dagens första jobb.
– Maskinerna ska vara på plats senast klockan nio, så du hinner ta något att dricka. Hanna slänger iväg orden innan hon går bort mot en svart hylla där följesedlar ligger i en pärm.
Vid kaffemaskinen står Erik Pettersson som är uthyrare och passar på att ta en kaffe innan depån öppnar. Han räcker över en kopp varm choklad till Henny innan han går tillbaka till uthyrningsdisken.
Med koppen i ena handen och tre följesedlar i andra, går Henny ut på gården för att hämta maskinerna som ska köras till två olika byggen i Nacka utanför Stockholm.
– Man kommer på knep för att underlätta när man ska lasta på och av maskiner. Sedan är många kunder hjälpsamma också, säger Henny och spänner fast kedjor och spännband på maskinerna för att de ska sitta fast under resan.
Koll på körningen. För att veta vilken adress och kund hon ska till hämtar Henny följesedlar på depån.
Väl inne i lastbilen tar Henny upp mobilen där hon redan är inloggad i logistikprogrammet Bringg och klickar i att hon är på väg. Kunden får ett sms där han eller hon får Hennys kontaktuppgifter och kan följa transporten. Sedan startar hon lastbilen och vi kan köra iväg.
– Jag tycker att det är ett bra system, för då vet kunden att jag är på väg, säger hon medan hon vant rattar ner oss i Söderledstunneln mot Nacka och den väntande byggarbetsplatsen.
Från motorvägen svänger vi sedan av och kommer in i området Solsidan där vägarna är smala och husen runtomkring stora. En pick-up kommer körande, men lyckas hitta en ficka och släpper förbi oss och Henny höjer handen för att tacka.
Vi kommer fram till adressen, där en svart grind vaktar det stora huset som tornar upp sig på en höjd. Henny tittar på GPS:en för att se om hon kan fortsätta på vägen efter att hon lastat av, eller om hon måste vända lastbilen på den trånga vägen. Som tur är går det att köra runt.
– Jag kör aldrig in på någons infart utan att planera att jag ska kunna lämna på ett smidigt sätt, säger hon och tar upp sin telefon.
– Hej, jag heter Henny och har en hjullastare till dig, säger hon i luren och får instruktionen att lämna av den på en hänvisad plats i väntan på kunden.
Hon fäller ner flaket innan hon kliver av lastbilen för att lossa hjullastaren. Henny sätter sig i hytten, kör försiktigt ner för rampen och ställer maskinen utefter gatan. Sedan åker vi vidare och pratar om Hennys bakgrund, medan lastbilen långsamt för oss genom morgontrafiken.
Matdags. Ofta hinner Henny till en depå där hon kan äta sin lunch.
Trångt. Det gäller att vara kreativ och hitta lösningar för att kunna lämna maskiner på ett bra sätt.
Henny berättar att hon växte upp på en gård i Småland, med en pappa som var elektriker och ofta tog med sig henne när han var på jobb.
– Jag har alltid varit en pojkflicka och har nästan bara killkompisar, säger hon och kanske är det en förklaring till att hon trivs bra med den ganska tuffa jargong som ofta tillämpas bland kollegerna. Inte så många av dem är tjejer.
– Tonen är rå men hjärtlig, förklarar hon. Vi har mycket kontakt under dagarna och då pratar vi om allt ifrån körningar där det kanske var knixigt att ta sig fram, till privata saker.
Traktor och fyrhjuling började Henny köra tidigt för att arbetet med djuren på gården skulle kunna fungera. Att köra lastbil var också en dröm. Det var dock inte förrän för två och ett halvt år sedan som hon hoppade på en kurs för att lära sig, och nu har hon jobbat som chaufför på Turebergs i två år.
– Det är jätteroligt, och också en utmaning varje dag, säger Henny. Jag vet aldrig riktigt hur det kommer se ut på platsen jag kommer till. Hur jag behöver använda kranen till exempel.
Plötsligt känner Henny igen sig, här har hon varit tidigare. Grind 2 säger kontaktpersonen när hon ringer upp och annonserar sin ankomst. Två vibratorplattor ska lämnas av och jag försöker hjälpa till att lossa ett par stegar som är i vägen, men lämnar snart över det jobbet till Henny och hennes knep.
Nästa stopp är HLLs Nacka-depå, där en grävmaskin ska hämtas upp och levereras till Huddinge. Jag passar på att tacka för turen och kliva av innan Henny ger sig ut i trafiken igen.